Så där satt jag i Thailand och tänkte telefonen skulle gå på högvarv. ”Jo jag måste verkligen slå om till privat abbonemang även på inkommande, jo jag måste svara nämligen, jo för det är ett förlaaaaag”.
Liksom.
När jag kom hem hörde jag faktiskt något. Ett jäkla singlande på dörrmattan. ”Tack för ditt intresse men tyvärr tackar vi nej till utgivning”. Från det stora STORA. Som jag skickat den dyra utskriften till.
Först blev jag vrålledsen. Uppgiven. Sen arg.
Sen lättad. Jo, lättad.
För nu visste jag hur det kändes. Det där att någon viftade bort ens hårda treårsarbete med ett lillfinger.
Det var någonstans här jag drack vin med en vän. Som öppnade med ”Du sabbade en hel helg för mig i Göteborg. Jag kunde inte slita mig från ditt manus.” Och sen frågade om hon fick skicka det till vänförläggare på stoooort förlag.
Jag sa ju ja.
Lite oroligt. Ville inte tvinga någon att ”gå i god för mig” så att säga.
Men hon frågade ju.
Så lite senare den här våren 2012 fick jag mail från två stora förlag.
Som tyckte om men ville ändra helt olika.
Återkommer.
Mellan gatan och ön 
Oj. Vilken resa. Och det är så det oftast är. Höga berg o djupa dalar. Upprymdhet o i samma sekund uppgivenhet. När tvivlet sätter in, lämnar avtryck i ens skrivande själ. Men- man reser sig och skriver på nytt.