Förlagsmingel på Printz Publishing

PP

Jag vet inte helt hur det hände. Vi pratade på twitter, jag och en fantastisk Cecilia. Vi bestämde att ses på riktigt, i hennes nya lägenhet på Bondegatan. Där fanns också Pia. Som just gjort succé med En Dag och signat sin första svenska författare. Vi drack vin, utan möbler, på golvet i en vacker vacker lägenhet. Och sen dess känns det som vi hänger ofta. Fast vi faktiskt mest ses på nätet, om än nu lite mer på Facebook än på twitter. De här två har betytt oerhört mycket i min manusprocess, de har läst, tyckt och hurraropat. ”Det är en bladvändare! Hurra!” Ovärderliga ord från två tjejer som verkligen vet vad de snackar om.

photo 1
photo 2

Så igår fick vi hänga igen. På finfina Printz i Gamla Stan. Pia bjöd på vin, härliga gäster och sitt underbart soliga leende. I present hade jag just en ”burk man blir glad av”. Jag vet att Pia älskar Nice och tänkte redan då senast jag var där ta med mig ngt fint hem till henne men hade för många barn att dela packning med för att det skulle hålla. Så i en antikaffär häromdagen sprang jag in i en keramisk grej jag verkligen tyckte såg ”Provencalsk” ut. Ignorerade bottenprinten ”Portugal” och slog till. Igår skulle den fyllas med något och C tipsade om att Pia älskar ”Pärlan”-kolor. (Vem gör inte det.) Och det vore ju perfekt, hon är en pärla och min bok kallades precis för ”En liten pärla” av en förläggare på ett av Sveriges största förlag. 

Men tiden och återförsäljningsställena lirade inte helt med mig. Istället fick hon den till bredden fylld med Lindt-choklad och Skittles, och med den här historien. Och blev glad! (are)

Kvällen var overklig annars, att bli presenterad som ”Det här är Josefine, hon kommer vara med i er katalog nästa år” (för två underbara kvinnor från Svensk Bokhandel) och ”Det här är Josefine, ni kommer sälja henne snart” (för aptrevlig tjej från PocketShop) var lite chockartat. Och så var fina Bokbiten där! Mycket glad varje gång vi springer in i varandra, vi borde faktiskt schemalägga det någon gång. 

photo 5

Nåväl, nu sitter jag här med ”Livet efter dig” som jag egentligen skulle spara till ön men det går ju liksom inte när den lockat mig så länge. Fick en lång pratstund med översättaren Emö Malmberg igår. Om skrivande, barn som inte förstår det fantastiska i att få sitta stil i timmar på jobbet och om vilket format som egentligen är härligast; Inbundet? Danskt band? Enbart pocket? 

Tack för en underbar kväll, Pia och Anna (som spelade Depeche!). En festlig kväll i samma värld men i ny roll.

Nu ska jag jobba på att förstå och ta mig an den.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: