Den litterära restaurangen

Alltså detta Cassi. Helgonförklarat, fantastiskt enligt ”alla” som vet något om något. Men är det ryktet som ingen spränger, stället som lever på gamla meriter eller är det jag som missar något? Själva lokalen är sliten, inte charmigt sliten kan jag tycka men fine. Jag gillar handfaten i entrén, tavlorna, färgerna. Inte så mycket den urhistoriska heltäckningen. Så tänker man att maten, DEN! Men nej. Första gången körde jag strömming med potatismos och jag vet inte om det verkligen var pulver, jag kan ha varit förkyld. Men dagens frikadeller i kaprissås? Man åt inte med ögat, det gjorde man inte.
Jag grinar rätt illa, säger bittra saker som att ”aldrig mer” mellan tuggorna. Så hör jag en man presentera sig för ett sällskap och han heter Kåre och jag googlar av igenkänning och han ligger ju på Damm förlag och så tänker jag att om HAN går hit och äter HAN, ja då är det nog bra här ändå.

20121203-220242.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: