Edit mode

Så är jag äntligen där igen. Ett år har gått sen första utskick och ungefär 5 månader har passerat sedan jag fick de två fina förlagsomdömena med tydliga ändringsförslag. I oktober föddes min andra dotter Sofia och bara fem dagar in i hennes liv lades vi in på Danderyd. Jag fick inflammation i livmodern och hela bubblan vi som familj ånyo förväntat oss sprack.

Hemma var maken och storasyster. I ett sjukhusrum med dropp, omgiven av tunna väggar och nattliga plågoskrik låg jag med tårar och nya Sofia. Detta och havererad amning ledde till att jag när jag en vecka senare äntligen fått komma hem till det trygga, ändå inte slutade att gråta. Det tog ett par veckor innan jag fattade att jag själv hamnat i en depression efter förlossningen. Efter all manus-research kan man ju tycka att jag borde insett men det är ju som bekant inte hjärnan som vinner kriget över hjärtat och hormonerna.  BVC tog tag i mig i tid och nu sju veckor senare är ljuset på väg in igen. Ironin i detta tar jag med mig i redigeringsprocessen och idag öppnar jag manuset för första gången sedan i våras. Och inser redan i prologen att förlagen har rätt. Båda två. Nu kör vi!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: